HurDetFunkar

Rättigheter – vem bestämmer över dig när maskinerna lär sig?

Från HurDetFunkar, den gamla skolhjälpen som fått nytt liv. För nyfikenhet är något som aldrig åldras. Senast uppdaterad den 22 november 2026.

Anna Malmberg

Gamla rättigheter, nya maskiner

Den 10 december 1948, tre år efter andra världskrigets slut, antog FN den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Den har trettio artiklar. Tanken var enkel: det finns saker som ingen, inte ens en stat, får göra mot en människa.

I Sverige är flera av rättigheterna äldre än så. Tryckfrihetsförordningen från 1766 var en av de första lagarna i världen som gav vem som helst rätt att trycka och läsa det myndigheterna skrev. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är svensk lag sedan 1995, och barnkonventionen sedan 2020.

Tänk på rättigheterna som staketet runt din tomt. Staketet säger inte vad du ska göra på tomten. Det säger vad andra inte får göra där utan lov. När maskinerna blir bättre på att se, höra och räkna ut saker om oss, flyttas inte staketet. Men det kommer fler som vill kliva över det, och de är svårare att få syn på.

Rätten att vara ifred

Artikel 12 i FN:s förklaring säger att ingen får utsättas för godtyckliga ingrepp i sitt privatliv. I Europa är det dataskyddsförordningen GDPR som gör den rätten konkret för allt som rör personuppgifter.

Den första gången GDPR gav böter i Sverige handlade det om en skola. Hösten 2018 testade en gymnasieskola i Skellefteå att registrera elevernas närvaro med ansiktsigenkänning, i några veckor och med elevernas och föräldrarnas samtycke. Datainspektionen, som i dag heter IMY, gav kommunen 200 000 kronor i sanktionsavgift 2019. Samtycke räckte inte, eftersom elever inte står på lika fot med skolan och knappast kan säga nej. Och närvaro går att kontrollera på mindre ingripande sätt.

Två år senare gav IMY Polismyndigheten en sanktionsavgift på 2,5 miljoner kronor, för att poliser hade använt en amerikansk app som jämför ansikten med miljarder bilder som samlats in från nätet, utan att någon hade frågat om det var lagligt. Att användningen var olaglig står fast. Men polisen överklagade avgiften, och 2022 upphävde kammarrätten den. Det visar något som ofta glöms bort: att en myndighet säger att något är fel är inte samma sak som att någon till slut får betala.

Sedan februari 2025 förbjuder EU:s AI-förordning en del sådant helt. Bland annat att samla in ansiktsbilder från nätet i stor skala för att bygga register, och att använda AI för att läsa av människors känslor på jobbet eller i skolan.

Vad som räknas som en personuppgift, och varför en enda uppgift kan vara ofarlig medan två tillsammans pekar ut en människa, står i samtal 13 och 14 under fliken Våga. Vad lagen säger om att spela in andra står under På näsan på fliken Redan här.

Rätten att tänka själv

Artikel 18 säger att alla har rätt till tankefrihet. Länge behövde ingen fundera på hur den skulle skyddas, för ingen kunde läsa tankar. Nu börjar det ändras.

På fliken Medicin finns människor som styr en dator med tanken, tack vare ett chip i hjärnan. Det är fantastiskt för den som inte kan röra sig. Men det väcker en fråga som ingen har behövt ställa förut: vem äger det som en hjärna skickar ut?

Chile blev 2021 det första landet som skrev in skydd för hjärnans aktivitet i sin grundlag. Två år senare prövade landets högsta domstol det för första gången. En före detta senator hade köpt ett pannband som mäter hjärnvågor, och företaget sparade hans data. Domstolen sa att företaget måste radera dem. I USA har bland annat Colorado och Kalifornien börjat räkna data från hjärnan som särskilt känsliga personuppgifter.

Tankefrihet handlar också om att få tänka i fred, utan att någon i smyg försöker styra. EU:s AI-förordning förbjuder AI som använder dolda knep för att påverka människor på ett sätt som kan skada dem. Det låter långt borta, men på fliken Våga finns ett vardagligare exempel: en AI som berömmer allt man säger. Den läser inga tankar. Men den kan få en att sluta tänka efter.

Rätten att säga sitt, och att få veta

Artikel 19 handlar om yttrandefrihet, rätten att säga vad man tycker och att ta emot information. I Sverige hör offentlighetsprincipen ihop med den. Vem som helst får läsa allmänna handlingar hos myndigheter, utan att säga vem man är eller varför man vill veta. Det var den rätten som gav mig hela kommunens löneark en gång. Den historien finns i samtal 13.

Men i dag går mycket av samtalet genom tjänster som ägs av företag. Den som äger ledningen, satelliten eller plattformen kan i praktiken bestämma vad som når fram. På fliken Internet finns exemplet med Starlink och Krim 2022, när ett enda företag avgjorde var nätet fungerade i ett krig. Yttrandefriheten skyddar dig mot staten. Den säger mindre om vad ett företag får stänga av.

Rätten att få veta varför

Allt fler beslut fattas med hjälp av maskiner: vem som får ett lån, vem som kallas till intervju, vilken ansökan som granskas extra. GDPR ger dig rätt att inte bli föremål för ett beslut som bara en maskin har fattat, om beslutet påverkar dig på allvar. Du har också rätt att få en begriplig förklaring av hur beslutet togs, och att få en människa att titta på det igen.

År 2023 prövade EU-domstolen ett tyskt fall. En person hade nekats lån, och banken hade gått helt på en kreditpoäng som ett kreditupplysningsföretag räknat ut. Domstolen sa att själva poängen kunde räknas som ett beslut, när banken i praktiken bara följde den. Då gäller rätten att få veta varför, även hos företaget som räknade.

Men det handlar inte bara om förklaringar. Vissa beslut kräver omdöme. Det som ser rimligt ut i statistiken kan vara orimligt i ett enskilt liv, eller på en liten ort där bussen går två gånger om dagen och den största arbetsgivaren just har lagt ner. En maskin som sätter en etikett på dig, som riskkund eller osäker sökande, är svårare att diskutera med än en människa. Därför är rätten att få en människa att titta på beslutet igen kanske den viktigaste delen.

Artikel 11 i FN:s förklaring säger att den som misstänks för ett brott ska räknas som oskyldig tills skulden är bevisad. Det låter självklart. Men när en maskin pekar ut någon, till exempel genom ansiktsigenkänning, kan misstanken lätt börja kännas som ett bevis. Den som blir utpekad ska inte behöva ha tur för att bli fri. En sådan historia, från min egen familj, finns på fliken Minne.

På fliken Internet finns idén om en algoritmrevisor, någon som får titta in i maskinerna åt oss. Fram till dess är det bästa verktyget en enkel fråga: Fattades det här beslutet av en människa eller en maskin, och kan jag få en förklaring?

Rätten att stå utanför, och att flytta

Det finns en rätt som sällan kallas rättighet: att kunna leva utan att först logga in. Den som saknar mobil, bank-id eller bra uppkoppling, eller som helt enkelt vill välja en enklare väg, möter allt fler dörrar som bara öppnas med en app. Det slår olika beroende på var man bor. I en stad finns det nästan alltid ett kontor eller en kassa att gå till. På landsbygden kan närmaste alternativ ligga flera mil bort, och uppkopplingen räcker inte alltid till det som tjänsten kräver.

Sverige har börjat dra en gräns. Sedan den 1 juli 2026 måste livsmedelsbutiker och apotek ta emot kontanter i bemannade kassor, för mindre belopp och med vissa undantag. Lagen säger alltså att man ska kunna köpa mat och medicin utan att vara uppkopplad.

Till samma familj hör rätten att flytta med sitt eget. GDPR ger dig rätt att få ut uppgifter som du själv har lämnat till en tjänst, i en form som går att ta med till en annan. För den som driver ett litet företag är det mer än en detalj. Om allt du har byggt ligger i ett system som du inte kan lämna, står du inte på egna ben när villkoren ändras eller priset höjs. Mer om när det man köpte blir inbyggt finns på fliken Redan här.

Barnens rätt

Barnkonventionen säger att barnets bästa ska komma i första rummet, och att barn har rätt till privatliv precis som vuxna. Därför har nätjättarna särskilda regler för filmer som är gjorda för barn: inga kommentarer, ingen insamling av uppgifter om tittarna och ingen riktad reklam.

Det var en sådan regel som stängde ute mig från min egen dotters film. Berättelsen finns på fliken Redan här. Regeln är bra. Den skyddar barn som ingen vuxen håller koll på. Men den visar också något som gäller alla rättigheter. Ett skydd som byggs för alla passar sällan perfekt för just dig.

Rättigheter för vem?

De finaste orden om rättvisa har ofta bara gällt en del av människorna. När USA:s självständighetsförklaring 1776 slog fast att alla människor är skapade jämlika, var hundratusentals människor i landet slavar. I Sverige fick kvinnor rösta i riksdagsval först 1921. Orden var stora. Kretsen de gällde var liten.

FN:s förklaring från 1948 försökte rätta till det genom att börja med ordet alla. Den skrevs efter ett krig där människor först hade kallats för något annat än människor, och sedan behandlats därefter. Det mönstret har upprepats många gånger sedan. Innan någon tas ifrån sina rättigheter brukar någon först sluta tala om dem som människor. Därför är orden vi använder om andra aldrig bara ord.

Filosofen Hannah Arendt hade själv flytt från Tyskland och levt i flera år utan medborgarskap. Hon såg något som lätt glöms bort. Rättigheterna sägs gälla alla människor, men i praktiken är det staterna som ger dem. Den som inte hör till något land har ingen som står för dem. Hon kallade det som saknades för rätten att ha rättigheter. FN:s flyktingorgan UNHCR räknade i slutet av 2025 till ungefär 4,5 miljoner statslösa människor, och de verkliga siffrorna är troligen högre, eftersom många inte syns i någon statistik alls.

Här kommer tekniken in igen. I Sverige behöver du ett personnummer för att få bank-id, och utan bank-id stängs många dörrar: till banken, vården och myndigheterna. Den som saknar papper blir inte bara utan land, utan också utan inloggning. Och maskinerna ser inte alla lika bra. En undersökning från MIT 2018 visade att ansiktsigenkänning från flera stora företag nästan aldrig tog fel på ljushyade män, men tog fel på upp till en av tre mörkhyade kvinnor. Maskinerna lär sig av bilderna de får, och den som inte fanns med i bilderna blir sämre sedd. Det är ingen ond avsikt. Men det blir samma resultat som när fina ord bara gäller vissa.

Ett staket med grind

En dag sa min far till mig att säga till grannbonden att de som inte har ägor slåss mest.

Den meningen har följt mig. Den som står utanför staketet är inte den som har lättast att respektera det. Men Sverige har en gammal lösning som går ut på att dela i stället för att stänga: allemansrätten. Den ger alla rätt att gå, rida och vara i naturen, även på mark som någon annan äger. Sedan 1994 nämns den i grundlagen.

Rättigheten har ett villkor: inte störa och inte förstöra. Du får rida över någon annans mark, men inte över en åker med gröda eller där marken tar skada. Du får tälta en natt, men inte nära någons hus. Allemansrätten är ett staket med grind. Grinden står öppen så länge den som går igenom tar hänsyn.

Fisket är ett undantag, och därför finns det tjuvfiske. I de flesta vatten hör fiskerätten ihop med marken, och den som vill fiska behöver ett fiskekort. Men längs kusten och i de fem största sjöarna, bland dem Vänern, får alla fiska med spö och handredskap. Där är grinden öppen även för den som inte äger något.

På nätet finns ingen allemansrätt. Texter, bilder och musik skyddas av upphovsrätten, även när de ligger öppet. När AI-företag samlar in stora mängder av andras verk för att träna sina modeller, frågar sig många om det är att gå över fältet med respekt eller att tjuvfiska. EU:s regler säger att den som äger ett verk kan sätta upp en skylt, i en form som maskinerna kan läsa, och säga nej. Om det räcker, och om alla följer skylten, prövas just nu i domstolar runt om i världen.

Det som följer med

Allemansrätten visar något som gäller alla rättigheter. De kommer inte ensamma. Den som får gå över någon annans mark måste också stänga grinden efter sig.

Det står till och med i FN:s förklaring. Näst sista artikeln, nummer 29, säger att alla har plikter mot det samhälle de lever i, och att våra egna fri- och rättigheter får begränsas så att andras också respekteras. Min rätt att säga vad jag vill slutar där din rätt att inte bli förtalad börjar.

I Sverige märks det i vardagen. Barn har rätt till skola, och därför skolplikt. Vi har rätt till vård och vägar, och därför skatt. Den som kallas som vittne måste komma, och den som kallas till totalförsvarsplikt måste svara. Skyldigheterna är inte motsatsen till rättigheterna. De är det som gör att rättigheterna fungerar för alla och inte bara för den som råkar stå närmast.

Med tekniken följer nya skyldigheter. Den som hanterar andras personuppgifter måste ta hand om dem, även en förening eller ett litet företag. Sedan februari 2025 måste företag och organisationer som använder AI se till att personalen förstår tillräckligt om verktygen för att använda dem på ett vettigt sätt. Och några skyldigheter står inte i någon lag alls, men är lika viktiga: att kolla innan man delar, att fråga innan man lägger upp en bild på någon annan, och att säga till när man ser att något är fel.

Kanske är det enklaste sättet att tänka på det här: varje rättighet jag vill ha för mig själv är en skyldighet jag har mot någon annan.

De 17 globala målen

Om rättigheterna är staketet runt tomten, är de globala målen ritningen till det vi vill bygga på den. År 2015 kom alla FN:s medlemsländer överens om Agenda 2030. Den har 17 mål och 169 delmål som ska vara uppfyllda till 2030: ingen fattigdom, ingen hunger, god hälsa, utbildning för alla, jämställdhet, rent vatten, hållbar energi och mycket mer. Skillnaden mot rättigheterna är att målen inte är lag. Ingen kan dömas för att ha missat dem.

Ett av delmålen knyter ihop allt på den här sidan. Delmål 16.9 säger att alla ska ha en laglig identitet, och att alla barn ska få sin födelse registrerad. Det låter torrt, men det är just det papperet som avgör om man finns, för staten och för maskinerna.

Hur går det? När FN räknade efter 2025, fem år före målgången, var ungefär en tredjedel av delmålen på väg att nås eller gå framåt. Nästan hälften gick för långsamt, och 18 procent hade gått bakåt. AI kan hjälpa till med en del, till exempel att hitta sjukdomar tidigt eller förutsäga skördar. Men AI drar också el, vilket du kan läsa mer om på fliken Energi. Om tekniken hjälper målen eller står i vägen för dem beror på vad vi använder den till.

När rättigheter krockar

Rättigheter står inte alltid på samma sida. Att skydda barnen kan krocka med föräldrarnas rätt att komma åt sitt eget. Att skydda allmänheten med kameror kan krocka med rätten att vara ifred. Att stoppa falska filmer kan krocka med yttrandefriheten. Det finns inget svar som gäller en gång för alla, och därför hamnar de här frågorna i domstolar och riksdagar.

Det som går att säga är vad som brukar hjälpa när man ska väga. Fråga vem som bär risken om det går fel, vem som har makten att säga nej och om det finns ett mindre ingripande sätt att nå samma mål. Det var precis den frågan som fällde ansiktsigenkänningen i Skellefteå.

Får maskinerna rättigheter?

Det finns de som frågar om rättigheterna en dag ska gälla maskinerna själva. Frågan delar sig i tre spår.

Det första handlar om lidande. Filosofen Jeremy Bentham skrev på 1700-talet att frågan om djur inte är om de kan tänka eller tala, utan om de kan lida. Forskare som Jeff Sebo i New York och Jonathan Birch i London använder samma tanke om AI. De säger inte att dagens AI kan känna något. De säger att vi bör ha tänkt igenom frågan innan vi råkar bygga något som kan det. Några AI-företag har också börjat forska på samma sak.

Det andra handlar om oss. En docka känner ingenting, men vi tycker ändå illa om den som misshandlar en. Forskaren Kate Darling vid MIT menar att det gör något med människor att vänja sig vid att förnedra något som ser ut och låter som en människa. Att skydda maskinerna kan då vara ett sätt att skydda vår egen medkänsla.

Det tredje handlar om juridik. Ett aktiebolag kan inte känna smärta, men det kan äga saker och bli stämt. År 2017 föreslog Europaparlamentet att man skulle utreda om avancerade robotar kunde få en särskild juridisk status, som elektroniska personer. Samma år gav Saudiarabien en robot vid namn Sophia medborgarskap, vilket de flesta såg som ett reklamtrick.

Motståndet är starkt. Forskare som Joanna Bryson varnar för att en maskin med egen juridisk status kan bli en sköld för företagen bakom den. När något går fel kan ägarna skylla på maskinen. Andra menar att samtalet om maskinernas rättigheter tar uppmärksamhet från människors rättigheter här och nu.

Kanske är det den viktigaste frågan på hela sidan. Kommer maskinernas rättigheter att skydda maskinerna, eller bli ett nytt sätt för någon att slippa ansvar?

Det vi inte vet än

Frågor att ta vidare

Klistra in texten i en AI och ställ en av frågorna, eller ta upp dem vid köksbordet.

  1. Vilka beslut om mig fattades senast med hjälp av en maskin, utan att jag visste om det?
  2. Hur begär jag ut vilka uppgifter ett företag har om mig?
  3. Var går gränsen mellan att skydda någon och att bestämma över någon?
  4. Vem bör få avgöra vad som stängs av på nätet, staten, företaget eller ingen?
  5. Vilken rättighet tar jag mest för given, och vad skulle hända om den försvann?
  6. Vilka dörrar i mitt eget liv skulle stängas om jag inte hade ett personnummer?
  7. Om en maskin en dag skulle kunna lida, vad är vi då skyldiga den, och vem får avgöra om den kan det?

Källor

Videor