HurDetFunkar

Gör AI oss dummare – eller tvingas vi bli smartare?

Från HurDetFunkar, den gamla skolhjälpen som fått nytt liv. För nyfikenhet är något som aldrig åldras. Senast uppdaterad den 29 oktober 2026.

Anna Malmberg · 28 oktober 2026

Hunden som skulle lära sig vissla

Det finns en gammal serieruta som många lärare har visat sina elever. En pojke säger stolt att han har lärt sin hund att vissla. Kompisen lyssnar och säger att han inte hör något. Pojken svarar: "Jag sa att jag har lärt honom. Jag sa inte att han har lärt sig."

Den är mer aktuell än någonsin. Det har aldrig varit lättare att få det att se ut som att man har lärt sig något. En AI kan skriva uppsatsen, lösa uppgiften och sammanfatta boken. Men ingen av dem har visslat.

Skavet

Mellan en fråga och dess svar finns ett mellanrum. Det är där det händer. Man söker, väljer, tvivlar, gissar fel och försöker igen. Det skaver, och det är meningen. Det är skavet som gör att kunskapen fastnar.

På sociala medier har det mellanrummet krympt till några sekunder. Med AI kan det försvinna helt. Frågan ställs, svaret kommer, uppgiften är klar. Det är bekvämt att glida fram på en räkmacka, och det förstår alla. Men den som aldrig skaver lär sig inte heller.

En lärare i Umeå frågade sina elever i en yrkesklass var de själva hade fått tänka mest. Nästan hälften svarade när de läste böcker och utskrivna texter. En dryg tredjedel när de sökte på Google. Bara var tionde tyckte att AI hade hjälpt dem att tänka. En av eleverna skrev ungefär att papper gör det lättare att förstå, men att hen ändå oftast väljer AI för att bli klar snabbare.

Processen, inte produkten

Skolan har alltid bedömt det eleverna lämnar in: uppsatsen, rapporten, provet. Tanken var att den färdiga produkten visade hur eleven hade tänkt.

AI har klippt av den tråden. En perfekt uppsats säger inte längre något om vem som tänkte. Men egentligen har det alltid varit så. Man kunde få hjälp av en förälder, betala en kompis eller skriva av. Skillnaden är att hjälpen nu finns för alla, dygnet runt.

Därför behöver skolan titta mer på vägen än på målet. Hur kom du fram hit? Varför valde du det här? Vad ändrade du dig om på vägen? Det är svårare att bedöma, men det är där lärandet syns.

AI som frågar tillbaka

Oftast ber vi AI om svar. Men det går att vända på det.

En forskare på KTH föreslår att man ber AI:n att börja med att fråga vad man vill utveckla, att ställa en fråga i taget och att ställa följdfrågor i stället för att leverera färdiga lösningar. Då blir den ett bollplank som får en att tänka mer, inte mindre. Samma sak fungerar för elever: be AI:n lära ut genom att ställa frågor och bara ge ledtrådar när man kör fast.

Ett enkelt upplägg i klassrummet är att eleven först tänker själv, sedan får frågor och återkoppling från AI, sedan diskuterar med en kompis och till sist i helklass. AI blir en del av samtalet, inte en ersättning för det.

Det är inget nytt. Bra lärare har alltid svarat med en fråga. Eleverna suckar ofta, för de vill ha svaret. De vill att läraren ska bete sig som en AI. Men en fråga tillbaka är ofta det bästa man kan få.

Kunden som inte finns

På elprogrammet i Tumba ville en lärare att hans elever skulle få öva på att möta kunder. Det fanns inte tjugo kunder att ta in i klassrummet. Så han byggde tjugo med hjälp av AI.

Varje elev fick en egen AI-kund med ett eget elproblem: ett kök, ett garage, ett hus till salu. Eleven skriver: "Hej, jag har hört att du har ett elproblem och jag är elektriker. Vad kan jag hjälpa dig med?" Sedan måste eleven själv ställa rätt frågor för att få fram det som behövs till ritningar, offerter och materiallistor.

Resultatet förvånade alla. Elever som hellre skruvar med händerna än skriver på tangentbord skrev som aldrig förr. De ställde frågor, de vågade pröva, och flera har berättat att det de lärde sig gav dem jobb. Här var AI:n inte en genväg förbi tänkandet. Den var en anledning att tänka.

Bilden som inte liknade oss

Be en AI rita tre sjuksköterskor framför ett sjukhus, så får du nästan alltid kvinnor. Be om läkare, så får du mest män. AI visar det som är vanligast i det material den tränats på. Den visar normen.

I Finland fick mellanstadieflickor använda AI för att göra bilder till en berättelse. Efter ett tag sa de: de här bilderna ser inte ut som finska tjejer. Sedan kom de på något klokt: om vi matade in fler bilder på finska tjejer skulle det bli bättre. De förstod plötsligt hur AI fungerar, och att de själva kunde påverka den.

I bilder syns snedvridningen direkt. I text är den mycket svårare att se. De flesta AI-modeller är tränade mest på engelska, och värderingar följer med i orden utan att synas. Därför behövs den gamla skolkunskapen mer än någonsin: att läsa en text och fråga vad den egentligen säger, vem den är skriven för och vad den tar för givet.

Kompisen i telefonen

Var fjärde ung svensk upplever AI som en kompis, och bland de yngsta barnen är det ännu fler. Många har gett sin AI ett eget namn. Barnen berättar om skämt de fått, som stenen som gick till terapeuten för att den kände sig lite grusad.

Det är roligt, men det finns en allvarlig sida. En tjänst som alltid svarar att du är smart och bra, och alltid vill att du stannar lite till, är byggd för att du ska komma tillbaka. Den som litar på en kompis berättar också mer. Och tjänsterna ska börja tjäna pengar, bland annat på reklam.

Det här är något vuxna behöver prata med barn om. Inte för att skrämma, utan för att barnen ska veta vad de pratar med.

Likvärdigheten

Skolan har ett uppdrag som kallas det kompensatoriska: alla barn ska få samma chans, oavsett vilka föräldrar de har eller hur det ser ut hemma.

AI kan dra isär barnen. Den som får hjälp hemma att använda AI klokt kan lära sig mer än någonsin. Den som bara använder den för att bli klar tappar lärandet helt. Om skolan inte lär alla att använda AI väl, blir skillnaderna större.

Sedan 2025 kräver dessutom EU:s AI-förordning att den som använder AI i sitt arbete ska ha tillräcklig kunskap om den. Det gäller även skolan. Sveriges Kommuner och Regioner har tagit fram ett gratis stöd för skolledare, AI för skolhuvudmän, med övningar om både lag och etik.

Andra länder, andra vägar

Alla länder står inför samma fråga, men svaren skiljer sig mycket åt. Några exempel visar hur olika det kan se ut.

Kina har gjort AI till ett obligatoriskt skolämne. I Peking ska alla elever från lågstadiet till gymnasiet sedan hösten 2025 få minst åtta lektionstimmar om AI per läsår. Innehållet sträcker sig från grundläggande förståelse till praktisk användning och etik.

Förenade Arabemiraten har gått ännu längre. Där är AI ett obligatoriskt ämne i de statliga skolorna ända från förskoleklass upp till sista året på gymnasiet. Eleverna ska lära sig hur data och algoritmer fungerar, vilka risker som finns och hur tekniken påverkar samhället.

Estland valde en annan väg. I stället för ett nytt ämne fick gymnasieelever och lärare gratis tillgång till AI-verktyg i skolan, tillsammans med utbildning i hur man använder dem klokt. Programmet heter AI-språnget och började hösten 2025 med omkring 20 000 elever och 3 000 lärare. Tanken är att alla ska få samma verktyg, oavsett vad föräldrarna har råd med.

Sydkorea visar vad som kan hända när det går för fort. Landet införde AI-baserade läroböcker i matte, engelska och datavetenskap våren 2025. Lärare, föräldrar och elever klagade på faktafel, risker för elevernas data, mer skärmtid och tyngre arbetsbörda. Ett halvår senare tog riksdagen bort böckernas status som läroböcker, och i dag får varje skola själv välja om de vill använda dem. Kritikerna var överens om en sak: allt gick för fort, utan att testas ordentligt först.

Finland satsade tidigt på vuxna. Gratiskursen Elements of AI, framtagen vid Helsingfors universitet, har gått på många språk, även svenska, och gjort grundläggande AI-kunskap tillgänglig för vem som helst.

Auktoritet och ifrågasättande

Det finns en skillnad mellan skolsystem som är svårare att mäta än lektionstimmar: hur man ser på den som vet mer.

I vissa länder är läraren en auktoritet man inte säger emot. Eleven lyssnar, lär sig och återger. I Sverige har vi länge uppmuntrat elever att ifrågasätta, även läraren. Det har gett självständiga elever. Det har också, menar en del, ibland gått så långt att kunskap och erfarenhet har fått för lite tyngd.

Med AI ställs den skillnaden på sin spets. En AI svarar alltid lugnt och säkert, som en auktoritet. Den som har lärt sig att aldrig säga emot den som vet mer riskerar att lita på svaret för mycket. Den som har lärt sig att ifrågasätta allt riskerar att avfärda även det som faktiskt stämmer.

Det klokaste ligger nog någonstans mittemellan: att lyssna på den som kan mer, men ändå våga fråga hur vet du det? Det gäller lika mycket en lärare som en maskin.

Vi människor är ganska lika i grunden. Men vi blir förbenat trygga i det system vi har lärt oss att navigera i, även när det inte nödvändigtvis är det bästa för oss. Att titta på hur andra gör är ett sätt att se sitt eget system lite tydligare.

Först Python, nu AI

Förr skulle läraren lära eleverna att buga och niga, och sedan det ämne hen kunde och kände sig trygg i. Sedan dess har uppdraget bara vuxit. Först kom datorerna, sedan surfplattorna. År 2018 skrevs programmering in i matematiken, och många mattelärare fick lära sig Python samtidigt som de skulle lära ut det. Nu är det AI.

Mönstret är detsamma varje gång. Något nytt landar i skolan, ofta tidigt, och läraren förväntas ta in det samtidigt som allt annat ska göras som förut. Fortbildningen och tiden kommer efter, om de kommer alls.

Det är inte verktyget som avgör om det blir bra. Programmering kan göra matematik levande, och AI kan få elever att tänka mer. Men bara om läraren har fått lugn att först förstå det själv. Annars stjäl det tid från det läraren faktiskt kan.

Lärare har en nästan omöjlig lott på sitt bord. Ändå ger de sällan upp. Det kanske viktigaste vi andra kan göra är att ge dem tid, och lita på det de redan kan: att ställa frågor, att stanna i det som skaver och att låta lärandet ta den tid det tar.

Vad är kunnande?

I generationer har vi mätt kunskap med instuderingsfrågor, glosor och gångertabellen på tid. Det var vad som gick att mäta. Men det var aldrig hela kunnandet.

När en maskin kan svara på varje instuderingsfråga på en sekund blir frågan tydlig: vad är det vi vill att barnen ska kunna? Kanske att förstå, att ifrågasätta, att förklara med egna ord, att se vad som saknas och att våga stanna i det som skaver.

Det är inget argument för att sluta lära sig gångertabellen. Den som kan något själv är fri, även när maskinen finns. Men det kan vara ett argument för att skolan, och vi alla, behöver gå tillbaka och lyssna på vad kunnande egentligen är. Med lite tur kommer vi ut på andra sidan klokare än vi gick in.

Det här kan du göra på måndag

Som lärare. Testa en av dina vanliga uppgifter på en AI. Klarar den uppgiften på en minut? Fundera på hur du kan flytta fokus till processen. Be AI ställa frågor till dig när du planerar, i stället för att ge färdiga förslag.

Som förälder. Fråga ditt barn hur hen använder AI. Be att få se. Prata om vad det är man pratar med, vem som äger tjänsten och varför den alltid är så snäll.

Som elev. Nästa gång du har en läxa: be AI förhöra dig i stället för att svara åt dig. Säg till den att bara ge ledtrådar. Det tar längre tid, men då är det du som lär dig.

Det vi inte vet än

Frågor att ta vidare

Klistra in texten i en AI och ställ en av frågorna, eller ta upp dem vid köksbordet.

  1. Förhör mig på den här texten, en fråga i taget, och ge bara ledtrådar om jag kör fast.
  2. Vad är skillnaden mellan att ha fått ett svar och att ha lärt sig något?
  3. När lärde jag mig något senast, och vad krävdes för det?
  4. Varför svarar AI-tjänster så ofta att jag är smart och att min fråga är bra?
  5. Vilka värderingar kan finnas i en text som jag inte ser direkt?
  6. Vad tycker jag att ett barn i dag behöver kunna, som inte går att fråga en maskin om?

Källor

Videor